Allt har ett slut

Ligger vid din sida. Tycker om det du säger, det du inte säger, tycker om att vara en del av ditt liv. Sakta kryper den över mig, du vet, den där känslan, den där rädslan.
Jag tar din hand och jag är livrädd, fullkomligt jävla skiträdd, att allt det här som känns så bra inte ska finnas kvar imorgon. Jag slänger mig in i din famn utan hämningar, orädd och stark.
Men i bakhuvudet gnager den där tanken.
Jag utgår från verkligheten, jag vet att du vilken dag som helst kan vakna upp och inse att du ångrat dig, att det här trots allt inte var så jävla roligt som du först trodde, att jag inte var så fantastisk som du först fick för dig.
Det är allt jag känner till, allt jag lärt mig, det är så det är.
Allt har ett slut, och helst kommer det när man minst anar det, när man precis börjat våga, när man precis släppt någon så där lagom mycket in på livet.
Sluter ögonen, hör dig andas i mitt öra.
Ber en stilla bön innan jag somnar intill dig. Lämna mig inte i morgon.

/metrobloggen.se/lostandfound

Läste denna blogg och den här texten som personen skrev i ett inlägg, är som att jag hade skrivit de själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0