Arbetslös
Jag vill inte vara arbetslös. Trodde aldrig någonsin att det skulle kännas så här att vara arbetslös.
Jag har fått så mycket mer "respekt" för dom som är arbetslösa.
När jag gick skola och inte hade en aning om det livet, var det enda jag tänkte att det bara är lata som är arbetslösa..men det är inte så överhuvudtaget.
Så en person som aldrig varit arbetslös, ska inte dömma någon som är arbetslös. Det är svårt att veta vad dagarna ska fyllas ut av, därför är det lättare att sova längre för att inte behöva fylla ut lika mycket dagtid.
Jag ville aldrig bli arbetslös, jag hade stora tankar på att plugga vidare direkt efter skolan. Men det målet försvann för en stund, och jag gav mig in i jobbsökandet. Har sökt x antal jobb och varit på anställningsintervjuer som jag trott att något av de skulle leda till jobb. Men målet är svagare nu. Sen satt jag upp ett nytt mål att jag vill plugga till våren, men det målet brast också..
Det "nya" målet är att hitta ett jobb igen.
Men hur lätt är det egentligen?
Jag är arbetsvillig, skulle kunna jobba obekväma långa dagar, jobba med vad som helst, skulle kunna flytta, är trevlig, har mycket erfarenhet för min ålder..Det duger hur som helst inte, så vad är det man ska komma med egentligen, när de väl finns ett jobb att söka vill säga ?
Unga människor som nyligt gått ut gymnasiet gynnas inte av arbetsförmedlingen.
För att få ersättning för att åka på intervju i en annan stad krävs det att man är 20 år
För att få gå en arbetsmarknadsutbildning krävs det att man är 20 år
Är inte det nånting som alla vare sig ålder borde få möjlighet till?
